|
Namnet Marianne skrivs av hennes mor som Marie Anne.
Redan som 2-åring kom Marianne med sina föräldrar till Velanda där både far och farbror sedan bodde och hade sina förvärvsverksamheter förlagda. "Med mig var det ingenting", skriver kusinen Maria Elisabeth Ahlberg som också växte upp på Velanda, "men Marianne var ett mycket litterärt fruntimmer; hon fick varje sommar läsa språken, de levande språken för assessor Carlander och blev därför snarare gouvernante för sina systrar och var i detta hem den ömmaste dotter och syster. Hon var den som med postillan under armen uppmuntrade och uppmanade de andra att hålla husandakt och var den som själv läste för dem alla. Både far och mor hörde henne gärna för hon läste så väl".
Första äktenskapet ingicks "vid juletid" med änkemannen Rabe som
tidigare varit gift med Eva Maria Elisabeth Olbers. Rabe var sedan många
år häradshövding i pappa lagmannens domsaga. "Rabe hade en son
(Gustav Rabe
Efter första makens död gifte Marianne om sig, 38 år gammal, med sin kusin Jan Olbers. I detta senare äktenskapet fick hon ytterligare 4 barn. De bodde först i Skara men flyttade 1844 till det ärvda och med Jans broder hälftendelägda Lunden i Flundre. År 1853 flyttade familjen vidare till Göteborg. Av brev under 1850-talet framgår att hon led av reumatisk värk (huvud och nacke) och tidvis var sängliggande av detta skäl men också av huvudvärk. I ett brev 1857 skriver Jan till sonen Ernst: "Mamma är ännu inte kvitt sina membranbildningar och det går således långsamt med förbättringen. Lite mera krafter har hon väl men ligger ändå till sängs och känner plåga i munen och halsen. Läkarna kunna ej säga bestämt när detta onda skall ge vika men hoppas att det snart skall vara över. Ledsamt är här". 14 dagar senare, tidigt på morgonen, var hon död, stilla och fridfullt insomnad. "Hon var ett belevat, vettigt och älskvärt fruntimmer, en öm och aktningsbjudande moder för många barn" skrev borgmästaren Ahlberg. |
