Vid moderns död 1867 utgick Lunden i arv efter fadern, till de två syskonen. Brodern Gustaf löste ut systerns andel med en skuldförbindelse och blev också Annas förmyndare. Syskonen fick också arv efter modern, med andelar av morföräldrarnas bruksegendom Aske i Håtuna s:n.

Anna var skriven här på Lunden tills hon gifte sig 1872, men i praktiken bodde hon, från april 1870, på prästgården i Vinköl i prästen Fredrik Sandbergs familj. Hon träffade där prästens bror, Carl Sandberg. Kärlek uppstod och Anna bröt t.o.m. en tidigare ingången förlovning.

Prästfamiljen hon bor hos flyttar 1870 till Västeråkers prästgård i Uppland och Anna följer med dit.
Carl studerade till präst i Uppsala och när han året därpå blev klar med sin prästexamen och fick en prästbefattning i Härja (R) 1872, gifter de sig. Vigseln skedde i Västeråkers kyrka (efter lysning i Fors). Prästen där, som ju var bror till Carl, vigde dem. De nygifta flyttar till prästgården i Härja, Bäckäckra och maken tillträder där sin nya befattning.

I Bäckäckra föds barnen.

Efter femton år i Härja blir Carl, år 1887, kyrkoherde i Häggum (R) och familjen flyttar in i prästgården där. I Häggum blir de verksamma i 10 år då familjen slutligen 1897, flyttade vidare till den helt näraliggande Sjogerstads prästgård (R), där maken fått en kyrkoherdebefattning för Sjogerstad/Rådene.

Enligt tidens sed bedrev Carl själv jordbruket på "sina" resp. prästgårdar och den huvudsakliga "lönen" var gårdarnas avkastning. Sonen Fred har i ett kapitel i "Minnen från Gamla Prästgårdar i Skara Stift" beskrivit detta och att livet i den Sandbergska familjen präglades av enkelhet och stark religiositet. För Annas del bestod det dagliga arbetet i att fostra barnen och tillsammans med tjänstefolket bereda både matvaror och tyger. Svärfadern var skomakarmästare så därifrån fick man skorna färdigställda. Carl fick tidigt känning av reumatism och behövde stundtals tillbringa perioder på hälsohem. Anna fick då också ta över ansvaret för gårdens lantbruk.

I Sjogerstad när åldern började ta ut sin rätt, arrenderades gårdens mark ut. Anna deltog ändå i församlingsarbetet bl.a. med syföreningsauktioner.

Annas bror hade tidigare utöver Lunden köpt en stor gård i Kungälvstrakten. Hans affärer gick dock dåligt och en konkurs närmade sig under hela första hälften av 1880-talet. Anna som hade två osäkrade fordringar på honom begärde att få dessa säkerställda eller inlösta. Hela denna affär slutade med att Anna och hennes man köpte tillbaka Lunden av brodern.
Anna blev på så sätt ägare till Lunden från 1896. Gården arrenderades ut.