Lisas make bedrev en internatskola på bostället Velanda i Gerdhem och Lisa deltog efter sitt gifte med full kraft i denna verksamhet. Hon fick fungera som en ställföreträdande mor för eleverna. Med outtröttlig iver utövade hon en öm moders plikter ej allenast mot egna barn, utan ock emot alla de små främlingar, som åt hennes närmare omvårdnad blivit anförtrodda, skriver en samtida.

Dottern Maria Elisabeth har skrivit memoarer och skriver om sin mor:
Min moder var den frommaste kvinna. Oh, vad hon var kärleksfull och hjälpsam emot alla. Hon lät aldrig någon gå ohulpen ifrån sig, hon tröstade och hjälpte de nödlidande och hon visade dem, i ödmjukhet, till den store hjälparen. Hon var tillika mycket nöjd och glad ehuru hon i det hela hade ett strävsamt och mödosamt liv.

Wilhelm Langenberg skriver i sina memoarer "Fru Ahlberg var 22 år yngre än sin man. Hon tog mycken vård om oss gossar och det till och med i sådan grad, att hon varje söndag med egen hand deltog i vår tvättning och kamning.

I samband med att första maken dog 1823 upplöstes hemmet Velanda och Anna Elisabeth flyttade till sin broder på näraliggande Häggåna.

Redan 1825 gifte hon emellertid om sig med Carl Johan Knös från Skara som just blivit domprost där men som snart därefter skulle drabbas av slaganfall och under många år bli sängliggande, hängivet vårdad av sin hustru.

Anna Elisabeth blev så änka på nytt 1835. Tillsammans med sonen Nils inköpte hon nu det s.k. Leijonstolpeska tomten vid Östra Kungshusgatan i Skara där hon sedan, tillsammans med två styvdöttrar Maria och Christina (efter sin bror Axel) framlevde sina sista år, tills hon dog 1841.