Industriverksamheten började med att han och hans två bröder ärvde verksamhet efter fadern och svärfadern som omfattade sodatillverkning, kattuntryckeri, repslageri och segeltillverkning.

Dessa verksamheter utvecklades men Johan drev också på och startade nya verksamheter på ett sätt som gjort att Fredberg i boken om det gamla Göterborg skriver:"Den mångsidigaste industriidkaren i 1700-talets Göteborg". Han skriver vidare: Det är från denne Johan Schutz tid som Älfsborgs slottsområde kan räkna sina anor som industriort genom det glasbruk som han här anlade 1762.

Repslageriet var Johan med att ärva men köpte här nästan helt ut sina bröder. Det låg sedan starten innanför stadsmurarna men efter att flera bränder härjat och skulle komma att härja staden kom man i slutet av 1780-talet fram till att av säkerhetsskäl flytta hela rasket till en av Johan tidigare inköpt fastighet, Vädersågen i Majorna. Repen behövde ju tjärbehandlas och det var denna verksamhet som bedömdes alltför brandfarlig. Reparebanan kom nu också närmare de olika varven nere vid vattnet.

Den redan nämnda glastillverkningen hade då redan startats upp i kompanjonskap med Volrat von Öltken. Det blev en stor fabrik omfattade 10 byggnader inkl. arbetarbostäder och där fanna 16 arbetare ledda av en glasbruksmästare från Thüringen samt 4 gesäller, 1 smed och diverse servicefolk. Man tillverkades fönster- och spegelglas, buteljer och driksglas. blomsterskålar, krus och lampor. Ibland gick verksamheten strålande bra, ibland kom den under åren att ligga helt nere.
Man brukar indela brukets tid i tre perioder:
1761-1769 Johan Schutz-Volrat von Öltkens period
1785-1787 Martin Törngren-J C Haevels period
1796-1807 Carl Bagges period
När bruket slutligen upphörde var Johan redan död och hade för länge sedan lämnat verksamheten.

"Emellertid är det ytterligare en fabrik, som under 1750-talet kommer till utveckling i Göteborg och som rent av kom att en tid bli den ledande inom landet i sin bransch, visserligen kanske i främsta rummet beroende på, att motsvarande fabrik i Stockholm blev lågornas rov, men nog också därpå, att Göteborgsfabrikens ledare var den inom landet kanske bäst utbildade fackmannen på området" skriver Gösta Bodman i sin bok Göteborgs äldre industri och fortsätter: Jag syftar på det lädergarveri, som i början av 1750-talet grundades i Göteborg och som förlades vid Mölndalsån vid Gullbergsbro, öster om staden. Initiativet togs av den orädde industrimannen och fabrikanten Johan Schutz, då han år 1750 sökte privilegium å garveri "efter engelska. sättet" d. v. s. garvning med ekbark.
Johan hade här knutit den unge garvarsonen Johan Fredrik Bauer till sig som driftsldare och satsade pengar tillsammans med bl.a. handelsmannen Peter Bagge.
Vid Hallrättens inspektion 1754 fanns det 1,700 st. färdiga hudar och skinn och 1,850 st. nedlagda i karen. 1754 var årsproduktionen ca. 15,200 dlr smt men gick sedan hastigt upp, så att den år 1756 stod i ej mindre än 53,295 dlr smt, för att sedan minska något igen.

Johan Schutz ställning i Göteborg vid den här tiden framgår av av siffror som Bodman sammanställt för året 1765: